Bättre sent än aldrig, och medan jag fortsätter göra klart för kvällens nyårsfirande tänkte jag dela med mig av det gångna årets andra halva! Så härligt att kika tillbaka på drömmiga sommarbilder och fantastiska dagar med vänner och familj, något som man egentligen borde göra oftare. JULI: Juli blev verkligen en sommarmånad med häng på landet, pyssel och otaliga Aperol Spritz. Jag och pojkvännen spenderade fler veckor än jag gjort på många år i sommarhuset i Båstad, jag minns knappt vad vi gjorde för att fick dagarna att gå men som vanligt gick det ändå alldeles för fort. Vårt hus är ju bestående av två loft som jag och min syster har haft som våra rum under min uppväxt, och just denna sommar så var jag ensam (syster alltså), vilket ju för första gången innebar att jag fick välja loft helt fritt! Så jag passade på att ta det loft som inte vanligtvis är mitt, med den bästa utsikten och körsbärsträdet precis utanför. //Det sista projektet rent pysselmässigt som jag tacklade innan semestern var i samarbete med Farrow & Ball, och det är verkligen ett av de mest lyckade projekt jag tacklat. Ett enkelt Ikea-skåp fick en helt ny kostym med hjälp av kvartsstavar och målades sen i F&Bs vackra nyansen. Jag minns just under tiden jag snickrade på detta i vardagsrummet hur solen bara gassade in och jag höll på att bryta ihop av värmeslag, men tack och lov kämpade jag vidare i värmen! //Eftermiddagarna i Stockholm spenderades för det mesta på vår innegård som ju har renoverats under det senaste året, ofta med vänner och en skål med snacks. Det är verkligen min favoritstund under sommardagarna, drinken innan middagen som ju är så himla trevlig! Det är en av de saker som jag har fått med mig starkast från mina föräldrar, att just på lediga dagar och semestrar passa på att umgås innan middagen med en drink, och något jag gärna för vidare till vänner och bekanta! AUGUSTI: Sista dagarna i sommarhuset och varenda kväll såg ut så här. Gräset var så torrt att det nästan inte existerade, men kvällarna var helt magiska. //I augusti fick jag för första gången träffa det sötaste jag hittills stött på i livet, lilla Lara! Lara är dotter till våra vänner Sofia och Johan, och även om vi inte är släkt eller så känner jag mig nästan lite som en 'heders-moster' (även om hon ibland tittar på mig väldigt misstänksamt). Andra dagar verkar hon tycka att jag är livets roligaste människa, så vi lär sakta känna varandra och jag ser fram emot att hänga mer under nästa år! Hur knäppt är inte det där förresten, jag som egentligen aldrig tidigare har hållit i en bebis och egentligen undvikit dem hela mitt liv, blev så himla förälskad i denna lilla tjej? //Den 11:e augusti är ett datum som jag aldrig kommer glömma, både för att jag fick det inpräntat i mitt huvud i cirka ett år i förväg, men också för att det var dagen då en av mina bästa kompisar skulle gifta sig. Ja, ni kan ju se på klänningen ungefär vilken nivå det var på hela festen och firandet, och vi hade så himla roligt från morgon till kväll. Vi tärnor vaknade tillsammans med bruden på hotell Diplomat till en skinande sol, och hela dagen fortsatte på samma fantastiska sätt. Årets första bröllop blev verkligen ett som gick ner i historieböckerna! SEPTEMBER: I september så fick jag tillslut nog av vår 'nygamla' soffa och trillade över en vintageklassiker som jag kände skulle kunna passa perfekt. Min tappra pojkvän (och i detta fall även mamma och pojkväns kusin) fick alla ställa in sina lördagsplaner för att hjälpa till att få hem min nya godbit, med en och annan paus under vägen. Som en bonus blev det även en stol på köpet, vilket ju passade perfekt för pojkvännen att vila sig i innan det var dags att försöka få in soffan i bilen... Om jag ska vara ärlig så är utrymme i bilen nog en av de saker vi tjafsar om mest här hemma, jag är alltid säker på att 'allt självklart kommer gå in i bilen', medan pojkvännen ofta har mer realistiska glasögon på sig. Dock funkade det super denna gång, mycket tack vare mammas klassiska Volvo som sväljer det mesta! //I september jobbade jag min sista dag på min 'gamla' jobb, där jag jobbade som business controller, för att satsa helhjärtat på inredningen! Min kära trotjänare till jobbmobil fick symbolisera detta avslut, där jag ju varit tvungen att på något sätt få utlopp för min personlighet även i en ganska fyrkantig vardag. Idag känns det nästan galet att jag spenderat så mycket tid med att jobba med ekonomi, resultatanalayser och strategi, och jag har inte ångrat för en dag att jag tog steget och blev egen. //Sensommarljuset alltså, är det inte det vackraste på året? När det faller sådär mjukt genom skira gardiner. OKTOBER: I oktober drog höstens projekt igång på riktigt, och det var dags att börja spika alla tavlor och möbler till 'Colorful Studio'. Det är verkligen inte helt lätt att skapa harmoniska kombinationer av en stor mängd tavlor, där man också ska ta hänsyn till motiv, personlighet och framför allt färg. I detta stadie så var jag nog lite mer panikslagen än jag vågade erkänna, men någonstans så har jag ofta en känsla av att 'det bara måste lösa sig'. Och är man en person som inte är rädd att hugga i så gör det verkligen för det mesta det, något som är viktigt att våga lita till ibland! //I oktober jobbade jag även med en privat inredningskund, ett par med ett fantastiskt hus utanför stan, och dessa äpplen jag fick med mig hem efter ett besök var så vackra att jag inte kunde låta bli att föreviga dem. Att jobba med privatkunder är verkligen något av det roligaste jag vet, att skapa miljöer som ska fungera i en vardag, långsiktigt och personligt. Och det är fint att bli inbjuden så nära i någons hem, att få ta del av deras liv och förhoppningsvis kunna sätta lite guldkant på den genom en vacker inredning. // När vi äntligen fick nycklarna till våningen där 'Colorful Studio' skulle äga rum så var det bara att dyka ner i färgburkarna, aldrig i mitt liv tror jag att jag har haft så kort tid på mig att färdigställa ett projekt som detta. Och det är lätt att tro att vi har haft massor med hjälp och att mitt jobb var att stå och peka, något som är så långt ifrån sanningen som man möjligtvis kan komma, och jag, Annika och Nicklas (från Wall of Art) slet som djur för att bli klara i tid. NOVEMBER: Som om utställningen inte var nog så ville jag passa på att fota pressbilderna till min möbelkollektion när vi ändå hade tillgång till denna magiska våning, och med knappt någon rekvisita och ingen egentlig plan så körde vi igång. Jag fick upp bilderna på en iPad under tiden vi fotade, och jag tror att det var då för första gången som jag verkligen kunde se resultatet av vad jag kämpat med de senaste månaderna, all planering och skapande landade äntligen i något konkret. //Äntligen dags att öppna dörrarna, men inte förrän Jesper ännu en gång fått gå lös med sin kamera! Så roligt att trilla över dessa bilder både på Pinterest, bloggar och Instagram var och varannan dag, och de gånger man verkligen förstår att ens arbete inspirera någon annan är mer belöning än något annat för allt slit! //Vår kakelugn som ju varit plomberad sen vi köpte lägenheten skulle äntligen öppnas upp! Dock med lite blandad förtjusning då varje lägenhet själva fick stå för det arbete som behövde göras inne, så vid den första besiktningen satt vi som på nålar för att få kakelugnens dom. Men tänk, vår hade klarat sig exemplariskt och knappt något jobb behövdes för att ta den tillbaka till sina forna glasdagar, och knappt hade reparatören hunnit stänga dörren om sig innan vi slängde in vedträn för kung och fosterland. Jag kommer ihåg första kvällen vi eldade, jag somnade raklång i sängen med huvudet bara någon meter från kakelugnen och bara drömde mig bort bland ljus och sprakade ved. DECEMBER: Vad som började som en ganska tung månad där min fantastiska mormor gick bort och där humöret var minst sagt svajande, blev sakta bättre med denna magiska person vid min sida. Tillsammans hjälpte vi till att planera ett överraskningsbröllop bara några dagar senare och satan vilket bra team vi är. Den där personen som vet vad jag tänker utan att jag behöver säga ett ord, som känner mina känslor som sina och som varje dag anstränger sig för att göra mig glad. Så tacksam för att du är min! //Den 15:e december gick bröllopet av stapeln, och jag lever faktiskt fortfarande lite på denna underbara dag. Jag tror att jag kände den så mycket till stor del på grund av den känslostorm jag levt i månaden innan, men också för att det var en sån där dag när stjärnorna bara stod i linje, där alla gäster var harmoniska och kärleksfulla, ett bröllop som kontrast till en begravning gav mig perspektiv på livet och vi bara hade så himla roligt. Tack igen för att vi fick vara en del av er dag! //Och Winnie, vår nyaste familjemedlem, som flyttade hem till oss fredagen innan julafton. Den vänligaste varelse men också så skör och försiktig. Winnie kom till oss från Hundar utan Hem, en helt makalös organisation som omplacerar hundar som behöver kärlek och trygghet, och framför allt ett nytt hem och familj. Just denna tös kom från Irland, där hon använts som en valpmaskin för att pumpa ut små valpar som säljs dyrt, och knappt fått varken kärlek eller motion under hela sitt liv. Just på grund av bristen på rörelse så behövde hennes ben opereras, men det verkar läka fint och hindrar henne inte alls från att springa runt som ett ytväder i huset.
