Först på kontoret med bara ett ensamt ljus tänt, antagligen min bästa stund på dagen. Vilken överraskning jag kom hem till igår, även om jag och pojkvännen lite löst hade pratat om julgran så hade jag aldrig trott att den skulle stå där och vänta på mig, med både julpynt och ljus i. Vi har en konstant debatt gällande det här med jul hemma, jag är inte alls så mycket för jultraditioner och undviker gärna julpynt om jag kan, medan min pojkvän helst vill att hela december ska ackompanjeras av tonerna av julmusik. Men när granen faktiskt stod där på plats så var det väldigt mysigt, det fick till och med jag erkänna, så kanske är detta året som jag blir omvänd? Denna vecka ger mig redan lite hjärtklappning utan att egentligen ha hunnit börja, många inredningar som ska iväg på samma gång efter många veckors planering, och just den delen är alltid lite nervös. Fint kommer det dock bli i slutändan, det är jag säker på! Jag håller också tummarna för att vårt matbord från min kollektion, som varit ute på äventyr och fått stå modell i en fotografering, är på väg tillbaka hem så vardagsrummet kan börja bli lite mindre temporärt. Sen ska även benen ut på äventyr för att provas ut hemma hos en person med ett helt magiskt hem, så det ser jag verkligen fram emot. Tänk att mina möbler har mer äventyr i vardagen än vad jag själv har... Veckans inspiration kan ni se här ovan, som vanligt en blandning av ätbart (vilket egentligen är det jag tänker mest på varje dag), blommor, former och inredning. Det magiska torkade blomsterarrangemanget kommer från Petra Tungården som alltid lyckas orimligt bra med sina buketter, och jag älskar de rostiga tonerna i både blommor och den bakomliggande gardinen. Bordet till höger fick direkt mina tankar att börja snurra, tänk hur enkelt att skapa intressanta former bara genom att bygga på höjden med olika objekt? En vit-choklads-cheesecake med fikon smög sig också in här bland bilderna, just fikon är en av mina favoritfrukter som är lika god som vacker. Mörkt trä och putsade väggar är fortfarande helt och hållet min melodi, denna gång singerat Michaël Verheyden, och till sist ytterligare runda former som är som bomull för ögonen (rimligt uttryck?).
