Att vara vaken innan klockan ens har slagit 06 (utan barn då såklart) känns i min värld reserverat för långresor och desperata försök att hinna till flygplatsen i tid, men idag blev det så utan någon koppling till anledningarna ovan. Och när man väl är vaken och man sitter där med sin kopp te och knappar, då tycker jag ju att tidiga, tidiga, morgnar är den mest magiska tiden på dygnet! Hjärnan går på högvarv, vilket den i och för sig har gjort hela helgen, men just på morgonen så känns oddsen för att faktiskt fånga några av tankarna som snurrar mycket högre. Denna helg har kantats av två saker (eller nja, tre om man ska vara petig), att fylla mina nyinköpta pannåer och leka med lera, att spika dekoration till ett kommande projekt och att vila, alla lika viktiga. Jag är verkligen ingen konstnär och har inte direkt målat tidigare, men på något sätt var det ändå väldigt skönt att bara gå loss. Många pannåer innebar att det var okej att göra fel, göra om, prova, några blev bättre och några blev sämre, men sablar vad roligt ändå! Efter att ha researchat dekoration av alla de slag i timmar så insåg jag att det finns en sak som jag, trots många år, bara inte kan släppa taget om. Och det är Carina Seth Anderssons klassiska Pallo-vas, den perfekta vasen om ni frågar mig. Jag jämför alla andra vaser med den och drömmer om att ha den här hemma, nästan på ett obehagligt sätt. För tillfället får den stå kvar på önskelistan, prislappen känns trots allt lite saftig, och tack och lov är det en klassiker som jag hoppas kommer finnas kvar länge! Carina Seth Andersson i sin ateljé i Gustavsberg, bild via Residence.
